| 112 |
Du gamle jättedrake,
så skroflig och så grå,
på väg att ut i kärret
på alla fyra gå,
hvad har du nu i hågen
som så dig pyntat ut?
På fransar och på tofsar
jag ser ej något slut.
Den gamle teg. Han böjde
en blommig gren, en rar,
ner mot en fattig gosse,
som stod på tå och skar. --
| 113 |
En stund den lille pysslar
och bankar med sin knif.
Med ens han upp sen springer,
och nu det blir ett lif!
Det hörs en ifrig täflan
bort genom solig dal
emellan pilens pipa
och hackspetts vårsignal. --
Sen sekler barnaglädjens
herr Kongl. Fournisseur,
du har nog rätt att skylta
så vackert som du gör.
Och vore jag en konung
i vårlig stämnings land,
du till på köpet bure
medalj i granna band.
