| 123 |
Pyrola lilla,
blek och fundersam och stilla,
grundar du på
kådan, den klara, som granarna spilla
ner till små pärlband på sticka och strå?
Pyrola väna,
skrämma dig skyhöga träna?
Tittar du så
träget på myran, som, krokig i knäna,
stretar med masken i sammetsrock grå?
| 124 |
Pyrola fina,
tåra sig ögonen dina? --
Ned dem då slå!
Det är en skam till att sitta och grina,
när man är söt och kan dofta som få.
