135 |
Din penningpung,
så stor, så tung
af guld, kan du behålla.
Göm din rubin,
din pärla fin,
det skall ej sorg mig vålla.
Men lönn i blom
och rikedom
i skärhvit apelkrona,
en ros, en röd --
ack, till min död
det skall åt mig du -- skona!