Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Ringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock kanske du i tomma kistan såg
bland stoftet, som uppå dess botten låg
att vitne om förblekta färger bära,
en liten tingest lysa blank och klar —
det är den ring den döde engång bar,
hvars trogna glans ej tiderna förtära.
Och nu, då sorgen blifvit har min lott,
mitt hjärta synes mig en kista blott,
som länge legat myllad under jorden:
en nypa aska endast finnes där
af sorg och glädje, drömmar och begär —
förmultnad nästan tyckes jag mig vorden.
Ett mörker, djupt som i den mörka mull,
en dödens tystnad, hemsk och ångestfull,
en tomhet, där jag öfvergifven drömmer . . .
Men någon gång en flyktig glans jag ser
lik ringens, som i kistan lades ner —
det är det minne, som af dig jag gömmer.
1886.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
