Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen. Utdrag ur bref och dagböcker - Stoke Newington den 10 Dec. 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43.
theater en domare, så vigtig som någon, och hvarje
dramatiskt arbete föreställer en patient, hyrd för plumpa
experimenter af borgerlig jemnlikhet. Ingenting är oroligare
än Engelsmän såsom publik. Hvar och en af dem tror då
fullt och fast, att han är kommen för att låta verlden höra
af den berömda Engelska friheten, och sparar sig ingalunda
för det allmänna bästa. Hvad jag nu vill omtala är ett
ibland bevisen derpå. Den nya theatern vid Coventgarden,
som åter uppstigit ur askan på den förundransvärdt korta
tiden af nio månader, öppnades i slutet af nästlidne
September. Egarne funno för godt att öka inträdes-priserna,
och sökte rättfärdiga detta steg inför publiken genom
åberopande af sin dryga kostnad. Publiken påstod, att då
deras privilegium är så godt som ett monopolium, de ej
hade rätt att höja prisen på de theatraliska nöjena, som
också vore en nödvändighets-vara. Egarne lade sina
räkningar inför en kommitté af ganska ansedda män, ibland
dem direktörerna af banken, och denna afgaf ett offentligt
utlåtande, att den beräknade vinsten ej gick till 6 procent
af kapitalet. Publiken påstod, att kommittén ej intagit den
stora aflöning, som John Kemble, Englands förste
tragiske aktör och en af de förnämsta delegare i theatern,
förbehållit sig och sin familj. Ett annat klagomål var, att
i den nya theatern funnes så många privata loger,
och-man ropade högt mot den oförskämdhet, att i en Britisk
theater ej publiken skulle ha tillträde till alla platser.
Följden blef, då theatern öppnades, att allmänheten stormade
så att ej ett ord kunde höras. Jag var der flera gånger,
och en mer helvetisk musik af hvissling, skrik, buller af
skramlor, lurar, horn m. m. har jag aldrig hört. Jag har
sutit bredvid gamla, tjocka herrar, som oförtänkt stått upp
och blåst på barn-trumpet, så att de blifvit röda i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
