Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen. Utdrag ur bref och dagböcker - Linköping den 20 Juni 1825
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allmogen är glad och treflig. Qvinfolkens rutiga
hufvuddukar emellan karlarnes svarta hattar samt diverse häst- och
ökhufvuden gifva det alldeles fullproppade torget ofvanifrån
utseendet af en brokig matta. Jag beklagar blott, att jag
kommit i de fatala långråckarnes land. Det är en ful drägt.
Gårdagen var nöjsam. Först besågo vi det mycket
omtalta Stjernsund. Bygnad och belägenhet presentera
sig förträffligt redan från Askersund. Men bygnaden är
i mitt tycke en af de skönheter, som må ses på afstånd.
Ideen borde väl varit att bygga en landtlig villa i
karakteren af en smakfull, osökt täckhet, lätt, glad och, om
jag får säga, gästfri. Men denna sista egenskap uttrycker,
näst en hederlig värds glada ansigte, ingenting så i ett
hus, som ingången. Hvad slår här genast ögat? — att
det är ett hus, bygdt på skryt. Man ser en kostbar och
stor granit-trappa med tvänne stora, ändamålslösa utsprång,
som, i stället för att inbjuda vandraren, liksom hota
honom, om han ej vill hålla rätta vägen; denna tunga trappa
åter nedtryckt af fyra stora pelare, och sjelfva den nätta
bygnaden förlägen dragande sig tillbaka för hela denna
gravitetiska utanskrift. Du ser huset — ett appendix till
porten — liksom en medelmåttig syssla står flat bakom
en präktig titel. Är det för mycket trappa utanpå, så
är det alldeles för litet deraf innantill.
Hvad gör ej en glad, fri uppgång? — Här är sparadt
och utanföre slösadt. — Jag är ingen kännare. Men
proportionens gudomliga lagar äro inneburna i ett väldanadt
sinne; och emot dem förbryter sig ingen konst mindre
ostraffadt än bygnadskonsten, den solidaste och sublimaste
af dem alla. Den som vill, så vidt menskliga svagheten
medgifver, föreviga en dumhet, bygge ett grannt och
fult hus!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
