Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen. Utdrag ur bref och dagböcker - Nürnberg den 21 Aug. 1825
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
Christi historia, till hans lidande, himmelsfärd och slutligen
den Heliga Andas utgjutande öfver lärjungarne — allt på
en enda stor tafla! Man må klandra den enfald, som här
framställer allt i ett, det oliktidiga som liktidigt; detta tadel
ger rum för beundran, då man närmare betraktar detta
förvånande verk, klarheten, fulländningen, uttrycket, och
i de särskilda scenerna gruppering och komposition af dessa
många hundrade figurer. I de bägge sista afseenden är i
synnerhet pingst-scenen ypperlig och torde kunna mäta
sig med allt hvad konsten har förträffligt. — Slutligen må
jag, för det tredje, nämna Maria på döds-sängen
(afScho-reel) — redan halft förklarad, döende, omgifven af all
katholicismens ståt, prester, krucifix, vaxljus, vigvatten,
rökelse, rosenkrans, och bedjande och tjenande personer,
som äro sysselsatta med detta, — men allt måladt så, som
man väl aldrig andra gången ser det måladt.
Här följande ur min plånbok! — Färg är väl något
yttre, men, der den är naturlig, tillika en utslagen blick
ur tingets natur, som i någon mån säger till om dess
egenskaper; i synnerhet der ögat ännu ej finnes, hvari
blicken får en egen organ. — Blommorna drömma så sköna
färger, emedan de ännu ej ha ögon. Med ögat blir all
annan färgblick mindre betydande; ty här blickar det inre
sjelft fram. Den högsta blick är själens egen, och själfullast
den, som har mest individuell karakter. — Hos den
forntyska målare-skolan är färgen ännu mest en yttre. Deraf
den bländande färgprakten i tyger och andra liflösa föremål.
Denna konst är ren imitation af naturen och målar troget
de döda sakerna, men menniskorna såsom sakerna. Det
bela är ett stort Stilleben. Det inre individualiserande
ljuset har ej uppgått. Deraf, med allt yttre ljus, ett slags
dyster enformighet i det hela. Porträttet finnes, men ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
