Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen. Utdrag ur bref och dagböcker - Dresden den 6 Sept. 1825
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
se. Deruppe är utsigten tillbaka ål Böhmen herrlig —
och ej mindre skön, då man utför bergen kommer ner i
Sachsen. Yi voro i Dresden klockan 2 e. m.
Här träffade vi ändtligen den skydds-ängel, som under
vår hela resa osynlig beredt oss nästan öfverallt det
angenämaste emottagande. Amalia har här väntat på oss en
hel vecka. Hon måste ty värr i morgon vända tillbaka
till Berlin, der jag hoppas återfinna henne. Det är nu
nio år sedan jag såg henne, — sedan denna vår 1816 i
Uppsala, dit hon kom att söka en vän, och der döden
träffade hennes älsklingsbarn, en ängel i godhet och
skönhet, och der i skuggan af sjukdom, graf och sorg nya
vänskapsband knötos, för mig så rika på njutning, på
undervisning och minnen. Jag har ej lefvat ett lif, som
liknat dessa månaders, då dagen upptogs af snillrika
samtal, och natten till större delen med att skrifva
föreläsningar, som äfven hon skulle höra. — Hon är förändrad
och likväl densamma, till sitt inre lika rik. Jag har ej
känt någon rikare för sina vänner, ännu mer genom hjertat
än snillet, ingen mer egnad att omkring sig sprida lycka,
och som, sjelf ej lycklig, dock kan så nedkalla den
omkring sig. Hvad har jag ej henne att tacka för! Hon har
först öppnat mitt öga för konstens skönhet, i hvars tempel
hon sjelf är hemmastadd; och om dess rena njutning sedan
varit bland min lefnads vällust, så är det hennes hand,
som virkat in denna gyllene tråd i dess väf.
Hur gladde det mig ej att vid hennes hand få träda
in i Dresdens verldsbekanta målnings-galleri! Det var med
en egen känsla, midt emellan höra och se. Ty jag
bekänner, att jag så gerna lyssnade till hennes röst och de
sköna tankar, som med dess ljud liksom sväfvade emellan
mig och dessa taflor, att jag nästan blott såg hvad jag hörde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
