Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - 1811 - Manhem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och Indiens krydda våra rätter lagar,
Om lika många band de på oss lagt?
Hvad mer, om tusen skatter till oss hvälfva,
Och vi då ega allt och ej oss sjelfva?
Och Nordens son Europas flärd församlar
Och känner allt, men ej att vara fri;
Af ljus ej ser, af idel visdom famlar,
Tills lust och maklighet hans herrar bli;
Och, då hans sköra lycka slutligt ramlar,
Än vekligt höjer hopplöshetens skri,
Än trotsigt vill åt ödet vördnad lära
Och talar högt om sina fäders ära!
En slaf är den, som usla lustar jaga,
Om kedjan aldrig skramlat kring hans fot.
Blott det är dygd, att handla och fördraga
Med enfald och med kraft och utan knot.
Det blott en vishet finns — att emottaga
Med lugn sin lott, oaktadt ödets hot.
Du fåfängt söker den kring vida jorden,
Om i ditt bröst den ej är nedlagd vorden.
På segerrika marker Svensken träder,
Der berg och skogar tala forntids bragd.
Han ropar dig, den sång, som stormen qväder
Kring kämpars aska, djupt i högen lagd:
Kan du förgäta dina stora fäder
Och ibland deras skuggor stå försagd?
Steg då med deras ätt och deras seder
Ock Nordens kraft i grafvens sköte neder?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
