Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - 1811 - Odalbonden - Svegder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så sjunger gladt vid sprakande spis
I den kalla vinterqväll
Den gamle man uppå bonde-vis,
Med söner sin’ i sitt tjäll.
Han sitter och täljer sin ålders staf.
Må hans ätt ej i Sverige se slut!
Väl bondens minne sänks uti graf,
Men hans verk varar tiden ut.
Satt Svegder drott uti sin sal om julen,
I Uppsala, vid gudars stora fest.
Ej fanns en man mer skön och karlavulen:
Bland kämpar alla syntes han dock bäst.
Till honom höjdes mången blick förstulen
Af mången sköldmö, som der var hans gäst.
Han satt å konungs-stol af hårda malmen,
Och mör och svenner lekte uti halmen.
Då tog han Bragebägarn uti händer —
En osedd gudamakt hans själ grep an.
Då trår hans själ bort till de goda stränder,
Der Asars stolta slägte först upprann.
Det är en sed, sad’ han, i våra länder,
Att drotten gör sitt löfte som en man.
Den död ej rädes, sig till ledung samle!
Jag går att söka Oden upp, den gamle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
