Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - 1811 - Svegder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det skymtar honom skepnader i fjäten
Än här, än der uppå den skumma park.
I daggigt gräs stå blåa, klara ringar,
Der Älfvors dans i nattlig ro sig svingar.
Han går och går, hans väg alltmer sig tränger
Emellan klippors hvalf och brutna berg.
En bergvägg honom slutligt stigen stänger;
Der sitter silfvergrå en gammal dverg.
Till föttren ner det sida skägget hänger,
Likt rimfrost glittrar det i månans färg.
Han sjunger ljufligt genom lugna qvällen:
»Kom, Svegder, Svegder, Oden är i hällen!»
Tillbaka drotten vill — det är förgäfves:
En hemlig trollkraft återför hans fot.
Han ropa vill — hans stämmas ljud förqväfves;
Han hotar — dvergen nickar åt hans hot.
Men fullare beständigt sången häfves
Och skallar honom öfverallt emot;
Det klingar tusenfaldigt genom fjällen:
»Kom, Svegder, Svegder, Oden är i hällen!»
Då öppnade sig bergets hårda sida,
Och in såg Svegder; — men hvad der han sett,
Det kan ej menskligt öga se och lida,
Det forskar fåfängt något menskligt vett.
Allt nog — han kunde icke längre bida,
I hällens öppna barm han lopp med ett.
Den slöts; — och är ej sagans vitsord jäfvigt,
Så sitter konung Svegder der för evigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
