Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - 1811 - Den siste Skalden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gå till dem.
Och de christnes fader,
Som jag bekänt,
Han är rik och mild:
Hans hämnd skall ej söka
En ringa man,
Som vid grafvens brädd
Stammar en bön
Åt förgätna gudar;
Han skall ej vredgas,
Om skalden förskjuter
Himmelens glans,
För att i nattens
Gråa djup
Sitta med kämpar
I Odens sal
Och sjunga sin sång
Med Brage den gamle.
I salen hörs ett harmfullt sorl kring borden,
Och upp står konungen med häftigt mod.
»Din sång jag löna vill, och för de orden,
Din hedna-hund, du pliktar med ditt blod!»
Den gamle satt med pannan, böjd mot jorden,
Han famnar harpan, som för honom stod.
Han svarar ej — han ej ur stället rymmer,
Ty dödens skugga re’n hans öga skymmer.
Men hastigt grep hans hand i harpans strängar —
De darrade med gäll och ljuflig klang.
Det är hans själ, som sig med ljudet mängar,
Då fri den sig ur kroppens bojor svang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
