Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - 1812 - Skogsbruden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ack, se ej så vildt! Se, jag bär ingen barm». —
Så fäster hon kransen invid hans barm,
Hon smeker hans lockar, hon kysser hans kind.
Nu strömmen, j skyar, och tjut, du vind!
Yid den älskades bröst är det stilla.
Som töcknen smälta för solens blick,
Så löstes hans smärta, hans plåga förgick;
Som rosornas dagg af en flägt kysses bort,
Så kysstes hans tårar af innan kort;
Han hoppades, älskade, glömde.
Tyst! hörs ej som steg uppå stugans golf?
Nej, vinden blott susar — nu klockan slår tolf —
Då sönk i hans bröst liksom iskallt stål,
Och ynglingens dag, den var vid sitt mål.
Fördömd den som sådant vålde!
Och grannarne kommo, båd’ herre och fru,
Om morgonen in. — De unga tu,
De sofvo så sött; men sömnen var lång —
Och presten och klockarn söngo sin sång:
De älskande sänktes i grafven.
Det sades, »hans hjertblod satt på hans krans».
Jag vet ej, så sagan bland ungdomen fanns.
De gamle förtälja den, varna hvar qväll:
»Om du hemma en käraste har i ditt tjäll,
Så sök ej en annan i skogen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
