Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - 1813 - *Lagen och Profeterna. (Förut ej tryckt) - 1814 - Gjukungarnes fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
Se, friden är försvunnen ifrån jorden,
Och vågen, trängd af våg, får icke rasta.
All yttre skyddsmur till ruin är vorden;
Blott tro och heder äro evigt fasta.
Med blicken höjd till stjernan uti Norden,
På deras grund vi vilje ankar kasta.
Vid styret hjelten står, och hans är läran,
Hans stöd är i hans mod, hans statskonst äran.
Må tyranni’t då sänka sina glafvar
I innanmätet af förhärjda länder,
Och triumfbågen resas upp af slafvar,
Och smickret ösas ut af fala händer!
Re’n hämnden träder ur de slagnas grafvar;
Europas räddning hörs från alla stränder.
Då, Svenskar, upp att få, när hjelten leder,
Ett lif med trygghet eller död med heder!
GJUKUNGARNES FALL*.
Det bål var tändt, der Sigurd och Brynhilda
Af lågan tärdes — sist förenta så,
I lifvet städs af vreda öden skilda,
Som ej i döden ens försoning få.
Till nya offer skrider straxt den vilda,
Oblidkeliga hämnden och skall gå
Att fylla opp Brynhildas sista böner
Och kräfva Sigurds blod af Gjukes söner.
* Efter Volsunga-sagan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
