Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - 1814 - Gjukungarnes fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
Qvad Hogner sällsam helsning tyckes detta,
Och lär här gälla blod; dock ej vi fly. —
Välkomna, sade mannen, till att mätta
Roffåglarna inunder himlens sky!
Sent återvänden j från denna färden.
Sagdt — och han sönk, igenomränd af svärden.
De bryta borgens port. Der se de alla
Kung Atles kämpar stå i väpnad krets.
Emot dem hånande hans röst hörs skallar
Väl mött, j svågrar! Våren nu tillfreds
Att lemna Sigurds skatter eller falla!
Det svärd, som hämnar honom, är tillreds. —
»Välan!» var svaret, »men förrn du får skatten,
Förr må den sväljas utaf djupets vatten».
Begynner nu en strid, hvars minne räcker
Så länge gräset grönskar der den stod.
De hårda vapnens brak Gudruna väcker;
Hon Gunnar ser och Hogne stå i blod.
Ej blod, ej fara henne mer förskräcker;
I kampen rusar hon med hjeltemod,
Och kringhvärfd af en död, som allt föröder,
Med kyss och tårar helsar sina bröder.
Det var för sista gången. — Återkastad
Af stridens vågor, skyndar hon sig fort.
Med armens snö af sköld och svärd belastad
Hon vänder än en gång till samma ort;
Utöfver likens hög är foten hastad,
Hon gör hvad ej en syster ännu gjort:
Med bröderna hon delar stridens öden,
Vill med dem kämpa, falla, lida döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
