Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - 1814 - Vallgosse-visa - Omständigheterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår förgår,
Mensko-år
Flykta. Sist stupar en dödelig själ,
Och grafven grönskar, och dermed väl.
Men jordenes rund
Går icke till grund,
Fast jag ej är på den; och lustigt mod,
Lätt blod och blick af tårar ej skymd,
Fröjd utaf lifvet på bergens rymd,
Och en jord som är skön, och en Gud som är god,
De finnas väl ock efter mig, försann!
Se, den så tänker, han är min man!
OMSTÄNDIGHETERNA.
En blick i andeverlden.
Och vill du veta hvad vårt slägte heter,
Det kallas med sitt namn: Omständigheter,
Ock Legio; förty vi äro många,
Af mångfall art, små, stora, korta, långa,
Utaf den gamle Adam komne alla,
Och stort är rikets makt, der vi befalla.
Hvar något är i olag här i verlden,
Det vädra vi och ställa ditåt färden.
Der nästla vi oss in, få kropp och lifvas
Till en ohyra, som kan svårt fördrifvas.
Som rost i lås, som mal i gamla kläder,
Yi dagligt ses, och mögel högt oss gläder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
