Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - 1815 - Vid Carl Johan Adlercreutz’s graf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
För mig hvad var han? — intet; — ej hans blick
Föll på min dunkla stig från hjeltars banor,
Der gudadjerf mot farors storm han gick,
I glans af äran och de Svenska fanor.
Dock, fosterland, du vet hvad han dig gaf;
Hvar Svensk det vet, hvars bröst din eld förvarat.—
Hvi skulle jag ej blomsterströ hans graf?
Han hvilar i den jord, som han försvarat.
Väl minnes jag i olycks-ödets tid,
Då österns himmel blod och ljungeld täckte:
Der faran var, var Adlercreutz dervid
Och skölden emot härjarns vigge sträckte.
Väl minnes jag — ack, att jag minns den dag! —
Då brödrabandet slets, då Svea blödde,
I stoftet dignad ner. — Då minnes jag,
Välsignande, den hand som henne stödde.
O Nord, du hjeltars jord och hjeltars grift,
Hur många ädlas stoft ditt sköte gömmer!
En vård du är af svunna dars bedrift —
O att ditt folk sin ära aldrig glömmer!
Nej! — må i blodig strid en verld uppstå
Och skiftas till förtryckare och slafvar,
Och härjnings-stormen våra skär kringgå —
Vi vilje vakta våra fäders grafvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
