Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - 1846 - *Vid Esaias Tegnérs död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
Nu utan dig jag står på öde stranden,
Och du har ensam gått till fjerran landen.
Jag minnes dig i aftonskuggans susning
Af höga björkar vid den stilla sjö.
Vi sågo aftonrodnans sista ljusning
Fly öfver topparna på skogig ö.
Men våra hjertan slogo med förtjusning,
Der sol gick upp att ej i natten dö.
Nu sjunker den. Det nattas i mitt sinne.
Snart minnets månsken herrskar blott derinne.
Jag minnes dig i hemska andestunden
På ättekullens spets. — Oss omgaf natt
Och vinterns snödok vidt omkring i runden.
Hafsbränningarnas vilda fragga spratt
I skyhög harm bortöfver klippegrunden;
Utöfver skogen nattens drottning satt
Och såg i stjernehimlens norrskens-krans
Omtumla vålnader i krigisk dans.
Der blef den fosterbrödra-ed besvuren,
Som oss förenat, fast på skilda spår.
Du gått förut. — Men nordiska naturen,
Men hvarje blomma af dess sköna vår,
Men hvarje flägt på sommarns vingar buren,
Men aftonrodnans skimmer, daggens tår,
De tala än för många slägters sinne
Om vårt — om Nordens största sångarminne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
