Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om den gamla nordiska folkvisan. 1814
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
menniskan ligger; men blott i stort, och ej allt hos alla;
och vid sammanlikningen emellan samhälls-lefnadens
utvecklingsgrader, eller emellan bildade och hvad man kallar
obildade nationer, för att ådagalägga odlingens fördelar,
duger ej att ställa man mot man, då den som förblifvit
naturen närmast alltid inom sin person förenar de mesta
tillgångar, utan folk mot folk. Huru många naturliga
ämnen för mensklig verksamhet äro ej i ett odladt tillstånd
den enskilde betagna, eller gjorda umbärliga, emedan de
äro delade på särskilda händer, och emedan hvar och en
genom utbildandet af en egen konst eller färdighet betalar
sin skuld till det hela, och äfven sjelf i detta afseende
föreställer det! Denna den civiliserade menniskans
ofullständighet och afhängighet kan blott godtgöras genom
utbildandet af det ädlaste hos menniskan, af detta allmänna
sinne, hvarigenom den enskilde känner sig sjelf i det hela,
och derigenom att hvar och en på visst sätt verkar med
alla de öfrigas krafter. Lagen för all civilisation, nämligen
arbetets fördelning, gör sig ej blott gällande i det
nödvändiga, det nyttiga, utan äfven för de förmögenheters
verksamhet, som öfverskjuta detta mått och framalstra det
sköna. Om i hvart och ett väl inrättadt samfund hvarje
medlem känner den ädla böjelsen, som är den egentliga
samhällsdriften hos menniskan, att genom utbildandet af
någon viss fallenhet och förmåga i ett eget afseende gälla
som representant af det hela, så inträffar detta af sig sjelft
med dem, som genom naturens gunst framför andra äro
kallade att meddela och uttrycka del, som till sitt väsende
är det mest offentliga och såsom ett heligt ting aldrig kan
bli en enskild egendom. De öppna det skönas källa, hvarur
alla gemensamt njuta och tillfredsställas Genom dem blir
poesien först fri konst, ej blott utbrott af känslans behof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>