Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om den gamla nordiska folkvisan. 1814
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
sköna beror, emedan den styckar menniskan, som poesien
behöfver hel. — Oss ger denna mot christendomen
egentligen riktade förebråelse, jemförd med så mången annan,
anledning till en anmärkning rörande denna högst
förundransvärda, i sanning gudomliga religion, nämligen att intet
inkast någonsin mot den blifvit gjordt, som ej är taget på
dess egen grund, inga vapen brukade, som den ej sjelf
lemnat, ingen strid förd, hvartill den ej sjelf gifvit
krafterna, ja att den närer alla meningar, framkallar alla sätt
att se, utvecklar allt hvad hos menskligheten ligger i all dess
åtskillighet och egenhet, utan att någonsin upphöra att
vara, lik naturen, det evigt medlande mellan alla motsatser,
och likväl alltid sig sjelf och hvarken mera eller mindre
än samma enfaldiga lära. Skole vi säga, huru den kan
förlika så sällsamma egenskaper, så mycken mångfald och
så mycken enfald, så synes orsaken vara, att den å ena
sidan till högsta stränghet och klarhet utvecklar den
motsägelse, som hos menniskan innefattar alla andra, emellan
det andeliga och sinliga, och derigenom ej blott tillåter,
utan oemotståndligt drifver henne att forska och använda
sina krafter i alla möjliga försök att begripa sig sjelf, att
rädda och till sammanhang förklara sitt hela väsende
(försök, som stundom stannat i protest mot religionen sjelf),
under det den å andra sidan hänvisar på en högre,
odödlig enhet af elementerna i hennes natur, bekräftad genom
hvad den framställer som ett factum, nämligen den
gudomliga och menskliga naturens förening; i enlighet hvarmed
den också lärer ej blott andens oförgänglighet, utan äfven
den förklarade kroppens uppståndelse. Den söndrar blott
menniskan med sig sjelf för att för henne uppenbara den
rätta enheten i hennes väsende, som ej är af timlig utan
evig art och beskaffenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
