Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om den gamla nordiska folkvisan. 1814
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
morgon, så måste man söka orsaken deri, att den
Europeiska bildningen, begynd med en otrolig utveckling af
kraft i alla riktningar, ej kunde vinna någon enhet; hvilken
högsta enhet alltid är kyrkan. Reformationen har ej
fullbordat sitt verk; ty kyrkan förblef söndrad. Det stora
Europeiska kriget, som kallas det tretiåriga, slutade väl med
att förena Europa i ett slags politiskt system, som gaf
staterna så i yttre som inre förhållanden mera
sammanhang; men hvilka vulkaniska ämnen kunde samla sig under
denna yta af regelmässighet och ordning, det hafva våra
tider först erfarit.
Konsten behöfver framför allt kyrkan. I det offentliga
och gemensamma lefver konstnären som i sin luft. För
att kunna öfverlemna sig åt sin ingifvelse, för att meddela
den, behöfver han någonting i tänkesättet och känslorna,
som är öfver all fråga, allt tvifvel, en tro, hvilken endast
kan finnas på det afgjordt heliga, som är grunden för en
sådan förening som kyrkan är. Om de betydelsefulla
gestalter, hvari den nyare konsten under nyssnämnda epok
uppenbarade sig, likväl uppblomstrade under en liflig strid
i tänkesätten öfver andeliga ämnen, så må man betänka:
att denna strid just yttrade sig i enthusiasm för kyrkan,
för det uttryck deraf, som hvardera delen ansåg för det
enda sanna; att misshälligheten således rörde formen, ej
väsendet. Men den stadfästade söndringen i formen gaf
anledning till en indifferentism, som snart sträckte sig till
väsendet; och denna skulle nödvändigt verka förlamande
på konsten. I brist på en inre hållning måste man således
ge konsten en yttre; och denna blef härmningen efter de
gamle, som nu blef allmänt gällande, mindre genom deras
öfverlägsenhet än genom de härmandes svaghet. Hvilket
bekräftas deraf, att så många herrliga skalder hade lefvat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
