Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om den gamla nordiska folkvisan. 1814
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
gammal visa af betydenhet, som ej 8r gemensam för alla
Svenska landskaper, ja i de mesta fall för hela Norden.
Men, som sagdt är, lifligheten af sedemålningen gör det
nödvändigt att åtminstone anse den såsom till sin uppkomst
samtida med de seder, som målas.
Konungen sitter vid bredan bord och tjenas af riddare
och svenner, som skänka vin och mjöd. I stället för
stolar finnas bänkar, belagda med hyenden eller, i visornas
språk, bolstrar; hvaraf uttrycket: sitta på bolstrarna blå.
Prinsessor och förnäma jungfrur bära kronor af guld eller
silfver; guldringar, kostbara bälten, guld-och silfverspända
skor nämnas ock såsom deras prydnader. De bo i högan
loft, afsides från männerna, och deras tärnor dela med
dem rum och säng. Från högan-lofts-bro se de den
främmande riddaren komma, på borggården axla sin kappa eller,
såsom det äfven heter, sitt skinn, eller upptäcka de i hafvet
sig närmande skepp och igenkänna på de flaggor, som
deras egna händer virkat, att en älskare nalkas. Med
pelsverk af sobel och mård är de förnämas drägt sirad,
och skarlakan, som är ett allmännare namn på ett finare
och dyrare tyg (ty den nämnes i visorna än röd, än grön
eller blå), utmärker dem och motsattes vadmal, såsom de
ringares klädnad. Både fruntimmer och männer slå harpa,
leka guldtafvel och tärning; visan och äfventyret äro ett
gemensamt älskadt tidsfördrif, och emellanåt förnöja sig
männerna vid lediga stunder med ridderliga öfningar på
borggården. Trolofningar afgöras först slägten emellan,
om allt går i sin ordning. Men ofta förstör kärleken
ordningen, och riddaren, tagande sin käraste på sadelknappen,
förer henne bort. Karmar nämnas såsom åkdon för
fruntimmer; och af en gammal Dansk visa, i hvilken en Dansk
prinsessa, öfverkommen på Svensk strand, beklagar sig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
