- Project Runeberg -  Erik Gustaf Geijers samlade skrifter / Förra afdelningen. Tredje bandet /
381

Author: Erik Gustaf Geijer With: Knut Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om omqvädet i de gamla Skandinaviska visorna. 1817

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

381

och dylika, eller också genom någon af sina attributer,
såsom: För nu står skogen i blomma — Medan skogen
han löf vas — I rosenskog — Uti lunden, och tusen andra
af samma -beskaffenhet. Man får ej stöta sig vid att dessa
korta, ständigt återkommande satser ej stå i något synbart
sammanhang med visornas innehåll. De äro, som sagdt,
blotta uttryck af en poetisk sinnesstämning i allmänhet,
ett: Också jag var i Arkadien, enfaldigt och, man kunde
nästan säga, med en rörande oskicklighet antydt i ett
ständigt upprepande af de allmännaste och närmast för
hand varande bilder. Men dessa antydningar hålla sig ej
blott inom bilderna af vår och sommar, liljor och rosor.
Det finnes andra enskilda föremål, som i folkets fantasi en
gång fått en poetisk betydelse och derföre användas i
samma mening. En sådan allmän poetisk betydsamhet har
i synnerhet lindträdet. Det förekommer i omqvädet af
en mängd visor, utan att man dertill kan inse någon annan
orsak. T. ex. Under linden — Men linden gror väl —
Linden darrar uti lunden — Linden gror ute på fager ö,
o. s. v. Äfven har Afzelius anmärkt, att linden, som ej
blott i omqväden, utan äfven i visorna om förtrollningar,
så ofta förekommer, ännu af allmogen anses med ett slags
helgd och för ett träd af särdeles betydelse, under hvilket
elfvor, tomtar och lindormar älska att vistas’. — Slutligen
3) uttrycker omqvädet ej endast, att sångaren är vid ett
poetiskt mod i allmänhet, utan bestämdare den särskilda
känslostämning, som i visan är den rådande. Exempel
härpå äro äfven för allmänna att behöfva anföras. Jag
vill endast anmärka, att omqvädet stundom i detta
hänseende är ironiskt. En skämtande mening har denna ironi

’ Anmärkningen till visan N:o 87, 3 del.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:58:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-3/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free