Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Betraktelser i afseende på de nordiska mythernas användande i skön konst. 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
405
till ett slags stående machineri för ett nàtional-epos,
hvarigenom den lösryckes från sin tid, sitt lif, sin historiska
grund, och blir, — hvilket mest faller i ögonen då den
lämpas till moderna ämnen, — man bäre sig åt hur man
vill, aldrig annat än en förklädning. Man må inrätta denna
förklädning så skickligt och kostbart som möjligt, man må
allegorisera så sinnrikt som helst, alltid skall dock läsaren,
och måste det, enligt skaldens egen afsigt, om denna skall
förblifva begriplig, urskilja klädnaden, såsom det icke
väsendtliga, från saken; och hvar tar dermed hela
mytholo-giens sjelfständighet vägen, som man just genom detta
förfarande påstår sig återställa? — Hur önskar jag således
att de gamla mytherna må användas? Så, att de från
sjelfva ämnet äro oskiljaktiga, som huden från kroppen,
det vill säga, ej mer äro blott klädnad, utan lefvande form.
Och när inträffar detta? Endast i den tid, för och i hvilken
de verkligen lefde. Hvilket inskränker deras tillämpning
inom framställningarne af den samma tidsålder, på hvilken
de tillämpa sig sjelfva. —Denna bestämning, strängt tagen,
utesluter äfven de ämneri, som ligga ensamt inom
mytho-logiens eget område, det vill säga, endast eller ock
hufvudsakligen innehålla föreställningar af sjelfva gudalifvet,
från all lycklig behandling af en sednare hand. — Det
gudomliga må fattas huru som helst, så är det dock alltid
i dess förhållande till det menskliga som det bestämmes,
och just detta förhållande är det som hvar och en tid efter
olika bildningsgrader i sina föreställningar om en högre
verld uttrycker. Deri ligger äfven den enkla
nödvändigheten, att man ej kan taga dessa föreställningar ur någon
tid, utan att tnga tiden tillika, eller, som är detsamma,
för hvarje gud följer elt menniskoslägte med. Hvem ser
då ej, att den skald, som salter ett förgånget mythologiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
