Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
och som konseqvent utförd äfven upphäfver de bägge andra.
Enligt den vill man endast, eller så mycket som möjligt,
ha allmänna domstolar, i den bemärkelsen anmärkaren ger
detta ord då han säger (s. 73), att »ingen annan Domstol
förtjenar heta allmän, än den som har allmän domsrätt,
och inför hvilken en hvar, som för sin person och egendom
hör till samma Domstols gifna territorium, är skyldig att svara,
så vida han ej, genom uttrycklig lag, är derifrån undantagen.
Den allmänna Domsrätten ingår då i regien, och den
särskilda i undanta get-». — Då en regel med undantag, eller
som ej sjelf tillika förklarar sina undantag, är en ofullkomlig
regel, så är det naturligt att anmärkaren, för att rädda
den med så mycken säkerhet uttalade riktigheten af sin regel,
vill så litet som möjligt veta af dessa undantag som
oupphörligt upphäfva hans regel, hvarföre han också synes vara
alla slags särskilda domstolar hjerteligen gramse, och äfven
föga belåten med skilnaden emellan domstolarne i städerna
och på landet. Men af det anförda följer tillika att denna
hans regel egentligen är riktad mot den gamla klass-principen
af personerna vid domstolarne, och att han ej tagit
klassprincipen af sjelfva målen i betraktande, hvilken dock enligt
dessa måls allmännare eller mera särskilda natur på en gång
förklarar både de så kallade allmänna och de så kallade
särskilda domstolarne, således på en gång ger hvad han
kallar regeln och hvad han kallar undantagen. Häraf skulle
äfven en af anmärkarens anklagelser mot consistorium kunna
illustreras. Anmärkaren säger nämligen med åtskilliga
stickord och allusioner (s. 88), att consistorium förebrått honom —
utan tvifvel en »älskare af enhet, ordning och conseqvence»,
hvilka beklagligen »icke mycket värderas på somliga ställen»
— att han hyllar en falsk och abstrakt enhets-idé: ett
yttrande, öfver hvilket han så naift förundrar sig, att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
