Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
Sådana äro rec:s tankar i detta ämne, i hvilka, ehvad
öde antingen glömskan eller en strängare granskning må
dömma dem till, man åtminstone ej bör misskänna
välmeningen.
Rec. känner huru långt han gått utom gränsorna af en
vanlig recension. Men då han redan ohjelpligt förbrutit
sig mot formen, torde ännu några tillägg på samma räkning
förlåtas; i synnerhet som han redan förbundit sig att, utom
hvad som rör undervisnings-verken, taga åtskilliga andra
anmärkarens yttranden i ämnen af allmännare intresse i
betraktande. De angå korporations-systemet i allmänhet,
dess motsats tidsandan, och med detsamma den i början
af recensionen nämnda, af kommittén åberopade så kallade
absoluta grunden, hvarföre en bygnad, hvilande på detta
under medeltiden utbildade korporations-system, ovilkorligen
måste falla; emedan den omöjligen kan stå tillsammans med
de nya statsformer en helt annan tidsanda fordrar. —
Anmärkaren uppräknar nu (s. 10) åtskilliga medeltidens reliqvier
under denna kategori och deribland främst
national-represen-tationen ståndsvis, sedan han förut meddelat sin allmänna
åsigt af samhälls-utvecklingen i dess hela. I medeltidens
korporations-system ser han öfvergången från den enskilda
personligheten i familjelifvet till den medborgerliga i staten.
För denna öfvergång var korporations-systemet oundvikligt.
»Från den obändiga Odalmannafriheten, en frihet af hvar
man för sig, kunde menniskan ej genast uppstiga till den
lagbundna friheten i Stat: hon behöfde först väckas till
medvetandet af en högre bestämmelse, genom inskränktare
sammansättningar och deras mångsidiga vexelverkan. Efter
anmärkarens tanke, syftar all mennisko-cultur i sitt yttersta
mål på sjelfviskhetens uppoffring för slägtets stora idéer.
Nu var denna sjelfviskhet i sin lägsta råhet, så länge man ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>