Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
begreppet af suveränitet i inre afseende med sanning lämpas;
således aldrig på ett folk i motsats mot dess regering, genom
hvilken den först konstituerat sig sjelf till ett folk, ej heller
på en regering i motsats mot dess folk. Det förra vore
anarkien, det sednare despotismen; hvilka båda momenter
af den förvända samhälls-ordningen likväl ännu deri visa det
helas natur, att de oupphörligt födas af hvarandra och äro
fördömda till ett oskiljaktigt sammanhang. Det är samma
oskiljaktiga sammanhang och ömsesidiga beroende som alltid
eger rum emellan statens momenter, men pä ett välgörande
sätt, då dessa äro i sin sanna och riktiga ordning; det är
samma förhållande som gör att af nation och regering
ingendera kan sägas ha en absolut prioritet eller ha blifvit född
och härledd ur den andra, emedan båda förutsätta hvarandra
och se sig sjelfva i hvarandra, — emedan den ena i
allmänhet finnes jemt lika mycket som den andra, och båda
endast ömsesidigt utbildas i samma mån som statens idé
sjelf. Derföre kan ingen nation (förutsatt, att det ej är en
genom yttre makt underkufvad) uppstå emot sin regering
utan att med detsamma uppstå emot sig sjelf; derföre kan
ingen regering vända sig emot sitt folk utan att med
detsamma vända sig emot sig sjelf. Det ena som det andra
har emellertid skett och sker; dock under hvad synpunkt
sådana tilldragelser skola bedömmas visar redan det allmänna
medgifvandet, att revolutioner endast kunna försvaras såsom
ett nödvändigt ondt, och att den räddning man derigenom
åsyftat, i laglig väg, om det varit möjligt, lyckligare hade
skett. Dylika hvälfningar uppkomma derigenom att det privata
och det publika förlorat sin substantiella enhet och derigenom
endast befinna sig i oupplöslig opposition emot hvarandra.
Så länge denna enhet i sjelfva verket finnes kan
samhällsformens ofullkomlighet vara oskadlig. Vi ha t. ex. sett att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
