Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
andra stadium upplefde den såsom tjenst-adel, eller krigsstånd
i egentligare mening; då med en genom arbetets fördelning
mer utvecklad ståndsbildning adelns egna arbete äfven närmare
bestämdes. Detta blef, öfverensstämmande med dess ursprung
ur det krigiska konungahofvet, krigstjensten; men vasallens
pligt till personlig krigstjenst med egen utrustning och i
spetsen för sina underhafvande blef nu, såsom en särskild
dryg tunga, motsvarad af ett särskildt privilegium och gjorde
adelns skattfrihet eller frälse, sedan konungarne af de
uppstående korporationerna, af prester och borgare, lärt de första
beskattnings-systemer. Sitt sista stadium emotgick adeln genom
tvänne förändringar. Konungarne med segern öfver vasallernas
makt bröto inom adeln de sista öfverlefvorna af den äldsta
naturliga aristokratien, som i sin sjelfständighet motsatte sig
statens enhet; en ny krigskonst gjorde på samma tid den
feodala krigstjensten, på hvilken adeln såsom stånd hittills
hvilat, obrukbar. Genom det förra blef adeln, så vida den
annars ville bibehålla inflytande och glans, hof-adel i nyare
mening; genom det sednare blef den först egentligen ärftlig,
nämligen sålunda, att dess tunga, den feodala
krigsskyldigheten , småningom af sig sjelf upphörde, men det privilegium
som derigenom var förvärfvadt blef (således utan tunga)
qvar, var med detsamma i sig sjelft ärftligt, och behandlades
och utdelades såsom sådant af konungarne. Det är de adeliga
privilegiernas nästan allmänneliga historia; och i denna deras
sista egenskap ha de, såsom en privat-fördel på det allmännas
bekostnad, blifvit träffade af revolutionen. — Det andeliga
ståndet erbjöd i katholska länder den anomali, att det hade
en suverän utom staten; det hade dessutom vanartat genom
sin förbindelse med den verldsliga aristokratien, hvarigenom
de högre andeliga värdigheterna oftare bortgåfvos åt börden
än förtjensten. Om detta mindre var fallet i protestantismen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
