- Project Runeberg -  Erik Gustaf Geijers samlade skrifter / Förra afdelningen. Fjerde bandet /
182

[MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Knut Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4 82

verallt ej endast är fästad vid en viss qvantitet egendom,
utan genom arten af egendom och arbete tillika är en
personlig qvalifikation, der ingår elementet af personligheten
ifrån början i representationen, endast olika modifierad efter
hvarje stånds natur, och framträder blott egentligast och
företrädesvis uttryckt i den privilegierade personliga
representations-rätten. — Men med detsamma som nödvändigheten
af en viss personlig qvalifikation för representationen inses,
röjer sig ännu tydligare otillräckligheten af qvantitets-principen
i afseende på förmögenhet, beräknad efter den allmänna
materiella värdemätaren, penningen. Ty penningen, mätare
af produkters värde, är ej måttstock för någonting personligt,
och visar sig, om den också skulle synas sålunda använd,
dock i sin natur dertill inadeqvat. Så betalar t. ex. staten
ej egentligen sina embetsmän deras tjenst. Den borde i det
fallet sätta tjensterna på entreprenad-auktion till den minst
dyrlegda. Den vid tjensten fästade lön är eller bör ej vara
annat än det jemnt nödvändiga vilkoret att embetsmännen
för sin tjenst må kunna lefva. Det nit, den redlighet och
skicklighet, som en rätt utöfning af ett embete kräfver,
kunna deremot ej betalas; och samhället eger derföre endast
i den sanna hedern en belöning.

Vi ha sett hvartill distinktionen af egendomens qvalitet
förer. För den åkerbrukande klassen, för bondeståndet (och
vi räkna dertill hvar och en som brukar sin egen jord och
endera icke, eller åtminstone icke mera, är något annat
stånd tillhörig), är den förnämsta egendomen nödvändigt
jordegendom. Qvantiteten af densamma, för att i
representation ge både valrätt och valbarhet, behöfver ej för detta
ändamål särskildt bestämmas. Ty redan i allmänhet är eller
bör genom den civila lagen vara bestämdt, huru stor den
minsta jordegendom som är full egendom utan att vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:59:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-4/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free