Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Svenska Akademiens prisfråga år 1810: Hvilka fördelar kunna vid menniskors moraliska uppfostran dragas af deras inbillningsgåfva m. m.?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
ej kunna finna hennes afskilda plats någonstädes, hon i
sjelfva verket torde finnas öfverallt. Enligt en gammal
sägen skulle hon likväl förnämligast skönjas i poesien. Men
då begreppen om poesi voro så högst olika; då dess
ändamål ansågs vara än att röra känslan, än att upplysa
förståndet eller genom ett qvickt tankespel öfva
skarpsinnigheten, än åter att leda och förbättra viljan; och då man
gemenligen alltid fann det för enkelt att den skulle blott
behaga, emedan man i ett förnuftigt tidehvarf ansåg det
oförsvarligt att detta det rena nöjets barn skulle gå
sysslolöst utan att tjena till något: så inser man ej lätt hvilken
plats man egentligen velat lemna inbillningskraften äfven i
poesien, dess uråldriga hem. Åtminstone bär hon der ej
en herrskarinnas insignier, utan en tjenarinnas skepelse;
och det tyckes — liksom vissa filosofer ville förklara
verlden blott efter mekaniska lagar utan Gud — att man äfven
velat söka en förklaring af poesien med uteglörnmande af
den skapande och lifvande principen.
Emellertid vilja vi antaga att inbillningsgåfvan är
densamma som den poetiska förmögenheten hos menniskan (och
då denna sednare gemenligen äfven kallas förmågan att
dikta, så tyckas vi i alla fall hafva flyttat henne så mycket
utom verkligheten som möjligt). Vi vilja lemna
inbillningskraften besittningsrätt af poesiens land. Vi kunna
åtminstone grunda den på den juridiska regel som ger
egendomsrättighet åt förste innehafvaren; ty att hon i
synnerhet yttrar sig i de qvarlefvor vi ega af den äldsta poesi,
det är ostridigt. Men om nu denna äldsta poesi innefattar
all mensklig bildning liksom i en knopp; om i den alla
de menskliga förmögenheter verka som ett helt och liksom
sammanväxta, hvilka sedermera i bildningens fortgång skilja
sig åt; om likväl tydligen inbillningen der är den herr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
