- Project Runeberg -  Erik Gustaf Geijers samlade skrifter / Förra afdelningen. Femte bandet /
8

[MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Knut Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Svenska Akademiens prisfråga år 1810: Hvilka fördelar kunna vid menniskors moraliska uppfostran dragas af deras inbillningsgåfva m. m.?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8

hvilken värma och kraft talar ej i dem den unga, friska
fantasien! med hvilken höghet och prakt yttra sig ej våra
heliga skrifter i beskrifningar af Guds makt och majestät!
Man kan kalla dessa språk både fattiga och rika. De äro
fattiga på ord, de hafva blott ett namn för många saker;
men man skall förvånas öfver dristigheten i utkastet af
den bild som omfattar så mycket. De nyare språken,
utbildade af det delande, urskiljande begreppet, hafva i
sin mekanism söndrat den handlande från handlingen, och
denna från de omständigheter under hvilka den förefaller.
Från benämningen af föremålet afskilja de det förhållande,
i hvilket det står. De uttrycka alltid personen särskildt
från verbum; deras verber, förenklade till sin bygnad,
hafva blott bibehållit de oundgängligt nödiga tempora; casus
i deras nominer äro nästan bortslipade; deremot öfverflöda
de på prepositioner och adverber, som måste ersätta
bristerna. Det ännu unga språket sammanfattar raskt allt
detta. Genom böjningen utmärker det personen i sina
verber; för att uttrycka omständigheter af tid och rum
samt andra förhållanden, mångfaldigar det sina tempora och
casus. Der sammanbinder inbillningskraften hvad
förståndet sedermera söndrat. Denna liflighet, denna gedigenhet,
att jag så må säga, är karakteren af hvad vi kalla de
gamla klassiska språken. De hafva kommit till oss i den
högsta utbildning; men bildningen har ej bortnött, blott
utvecklat deras lyckliga naturlynne. I Homerus se vi
ett exempel på naturpoesi, sådan den yttrade sig hos det
bäst begåfvade folk på jorden. Hans språk är äfven helt
och hållet sinligt. Men hvilken sinlighet! förenande den
älskvärdaste yppighet med den renaste klarhet, full kraft
med den vackraste måtta och smidighet. Hans språk är
som hans hela dikt — förtjusande. För att anföra en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:59:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-5/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free