Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Svenska Akademiens prisfråga år 1810: Hvilka fördelar kunna vid menniskors moraliska uppfostran dragas af deras inbillningsgåfva m. m.?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
streck, drifna’af obekanta orsaker. Af deras råhet, blandad
med den gamla verldens förderf, uppstod ett chaos, hvarur
de blott långsamt kunde arbeta sig upp. Ännu efter flera
sekler stodo de så långt bakom mensklighetens fordna
bildning, att samhälls-ideerna (hvilkas mer eller mindre
utveckling ger egentliga måttstocken för all kultur) ännu
blott voro liksom i sin första ljusning. I feodalismen
finnes ej begreppet om stat, om det allmänna (res publica)
såsom någonting helt annat än det privata. Den är ej
annat än försöket att upprätta ett samhälle af enskilda
förbindelser, att bygga det efter ett slags familjeförhållande;
ehuru feodal-systemet säkert är det sinrikaste försök som
menniskan gjort på denna väg. Själsförmögenheterna voro
således ännu blott litet utvecklade. Den andeliga
principen, som i religionen förklarade sig, var väl uppenbarad,
men menniskan hade ej ännu sjelfständigt tillegnat sig den.
Den yttrade sig derföre blott som den högsta auktoritet
på jorden, hvars representant således kyrkan var. Denna
sattes emot staten, emot det verldsliga väldet sattes ett
andeligt; och att lägga det förra under det sednare, det
var att låta andan herrska öfver verlden och köttet, det
var att försona sig med himmelen och göra Guds rike
gällande på jorden. Lydnad under kyrkan, nit för dess
försvar var riddarens första pligt. Men då kyrkan
förestälde det gudomliga på jorden, så hade denna lydnad
ingenting förnedrande; den var tvärtom enthusiastisk.
Finnes derpå något lifligare exempel än korstågen? om hvilka
en samtida författare yttrar sig, att det var som om hela
Europa uppstått för att störta sig på Asien. De äro
ingenting annat än uttryck af denna enthusiasm — ett rått
försök att vinna det eviga lifvet — det barbariska slägtets
blodiga försoning. Men en lydnad full af enthusiasm är,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
