Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Svenska Akademiens prisfråga år 1810: Hvilka fördelar kunna vid menniskors moraliska uppfostran dragas af deras inbillningsgåfva m. m.?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
blott med ett annat namn, kärlek — den eviga längtan,
hvarmed menniskan söker den förlorade bättre delen af sin
varelse, hvarmed hon sträfvar att återställa och njuta det
hela af sitt väsende. Denna himmelska kärlek gaf äfven
den jordiska kärleken en högre stämpel. Derifrån den
egna karakter förhållandet emellan könen fick i detta
tidehvarf, och den nästan afgudiska vördnad som det visade
qvinnokönet. Skönheten var liksom en annan representant
af det gudomliga på jorden, under hvilken den råa
kraften lydigt böjde sig och i denna lydnad sökte förlåtelse
och försoning. För Gud och sin sköna drog riddaren till
blodig bragd, och bägge anropade han som skyddsmakter
i striden. Af kärlek och religion, dessa den nya
bildningens elementer, uppstod äfven en ny poesi, der de
utgjorde den herrskande sinnesstämningen. Men vårt
föremål är att efterse huru inbillningskraften der yttrade sig.
FÖr den gamla poesien fanns egentligen blott ett
under — naturens skapande ur-kraft, som den försinligade
i olika förhållanden och gestalter. Då gudomligheten i
hela naturen var inhemsk, så kunde högre varelsers
verkningar i tingens gång ej anses för underbara. Detta
inflytande var snarare under en sådan åsigt naturligt. Men
af gudomen var numera ej verkligheten ett uttryck. Själen
hade flytt derutur. Naturen var död och just derigenom
dess förklaring efter nödvändiga mekaniska lagar till,
åtminstone i sin uppgift; ehuru det ännu obildade förståndet
ej klart tänkte sig den. Likväl skulle det eviga, andeliga
herrska öfver det jordiska. Men på hvad sätt, då de
numera äro åtskilda och motsatta? Jo, derigenom att det
andeliga, som en öfvernaturlig kraft, egenmäktigt bröt in i
naturens regelmässiga gång, liksom till trots af dess lagar.
Men detta är det egentligen underbara. Detta var nu in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
