Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Svenska Akademiens prisfråga år 1810: Hvilka fördelar kunna vid menniskors moraliska uppfostran dragas af deras inbillningsgåfva m. m.?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
sin dans; ur mossiga grifter skrida bleka vålnader
långsamt, ett spöke far med kall hand öfver hans rygg, och
öfver hans hufvud rider en trollpacka på en qvast. — Man
förvånas törhända öfver denna sammansättning af
vidunderligheter; men hvem igenkänner ej dess särskilda drag
i sagan? — Ej endast poesien hemtade sin näring ur det
underbara. Sträfvandet derefter öfvergick äfven i det
verkliga lifvet. Det irrande ridderskapet, det romantiska
äfventyret med sin vilda, förvånande storhet, hörde till tidens
seder och äro blott ett uttryck af samma syftning. Men
då skaldekongten aldrig kan förneka sin natur att
harmoniskt sätta alla menskliga förmögenheter i verksamhet, och
då detta slags underbara ej kan tillfredsställa inbillningen
utan att med detsamma stöta förståndet, så insmög sig
tidigt en tyst ironi i poesiens framställning af detta vilda,
fantastiska lif. Den liksom smålog åt sina egna skapelser.
Att denna ironi åter ej skulle blifva för högljudd, och
verkan af hela dikten blott ett lågt belustigande vid det
orimliga, det hindrade sjelfva denna poesis grundlynne,
som är kärlek till det himmelska och eviga. De stora
mästare som öfvat sig på detta fält och som t’ill företaget
medförde ett ljusare tidehvarfs tillgångar, förstå att på en
gång vidga bröstet med en oändlig längtan, locka tåren i
ögat och löjet på läppen. Enthusiasm och sansning, det
tragiska och det komiska, religion och kärlek, fantastisk
storhet och liflig ironi äro i deras underbara dikt på det
innerligaste sammansmälta — till ett helt, der i barbariska
former en sann och poetisk anda lefver, — till en bild, som
man kanske lämpligast kunde kalla en förtjusande grotesk.
Men äfven den romantiska poesiens underbara
morgondröm förgick. Begreppet vaknade och ropade åt
menniskan: upp att pröfva dina egna krafter! Vi komma till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
