Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Svenska Akademiens prisfråga år 1810: Hvilka fördelar kunna vid menniskors moraliska uppfostran dragas af deras inbillningsgåfva m. m.?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
Livius förtäljde den eviga stadens öden, och Cæsars namn
tog från Capitolium åter besittning af verlden.
Till dessa mönster slöt sig den nyare poesien och
konsten, och bland alla afvägar och så ofta förändrade
riktningar är detta ett mål, till hvilket de beständigt
återvändt. Det ihärdiga bemödandet att härma de gamle är
hos dem det enda varaktiga, sig alltid lika draget; och
så länge enthusiasmen ej lemnat det menskliga sinnet,
rådfrågade den moderna andan, så i vitterheten som den
bildande konsten, fritt och lyckligt nog de antika mönstren.
Men i sjelfva verket tycktes det som poesien, då hon måste
underkasta sig begreppet, kom i tjenst hos en ganska
egensinnig herrskare. Hennes reglor voro aftagna från de
gamla mönstren, ej sjelfständigt tillkomna genom
bildningens naturliga gång, och, då de emellertid antogos på
auktoritet, så kunde förståndet vid dem hafva mer än ett
om och hvarföre. Först och främst: om dessa reglor voro
verkligen tagna från de gamle, rätt studerade och
förstådda; — sedermera, i fall äfven så förhölle sig:
hvarföre just dessa reglor voro de säkra och rätta. Af
färdigheten att dömma efter reglor uppkom väl en egen
förmögenhet, som man kallade smak. Men med begreppen
förändrade sig smaken; och denna domare, som så ofta
ombytte sin lag men aldrig nedstämde sina anspråk,
behandlade ofta poesien utan skonsamhet. Än hade bon följt
orätta reglor, än iakttagit en och vårdslösat en annan, än
åter underkastat sig alla; men då var hennes
regelmässighet utan lif och behag, en ytlig härmning utao värde.
Då en ny smak uppkom, så förvånade sig den gamla
smaken; och, emedan reglorna hos honom hunnit bita in
och hårdna till natur, så ropade han gemenligen att den
E. G. Geijers Saml. Skrifter. 1 Afdeln. 5 Band. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
