Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Svenska Akademiens prisfråga år 1810: Hvilka fördelar kunna vid menniskors moraliska uppfostran dragas af deras inbillningsgåfva m. m.?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
äfven hädanefter skulle blifva det. Det var blott den
egensinniga mathematiken som alldeles ej ville uppge sina
anspråk på att vara ren vetenskap. Med ett ord: emedan
vetenskapen ändå skall vara en regel för erfarenheten, så
ansåg man bäst att göra sjelfva erfarenheten till regeln.
Det vanliga förståndet, som i höjden af sin makt kallade
sig sjelft för filosofi, hvarigenom allt blef filosofi och
filosofien intet, ansåg nu som sin alldeles egna ära att det
ändtligen gjort denna vetenskap, om hvars förmenta
hemligheter man i alla tider haft så mycket att säga, för första
gången populär och så allmänt begriplig, att en hvar kunde
medhinna att vara filosof jemte allt annat som han skulle
vara, och poesien, hvars natur det alltid varit att göra
filosofien populär, att försinliga dess ideer, fanns nu i detta
afseende helt umbärlig. Genom allt detta satte man sig
dock så småningom allt mer i motsägelse med det af
fördomar-och missbildning oförderfvade, verkligen sunda
förnuftet. Det kunde ej gå in derpå att all mensklig
tankeförmåga vore inskränkt inom sinneverlden. Genom
aningar, känslor, sitt dyrbaraste hopp fann det sig förenadt
med en högre. Hvadan kommo då dessa? Var då
menskligheten ej annat än ett fragment, hvars ena sida blott var
läslig? Yar på den ena sidan allt ljus, på den andra allt
mörker? Och om ljuset fanns, hvarifrån kom det då? En
helig skrift kallade gudomligheten för ljusets fader. Det
kunde ej gå in derpå att den odödliga anden skulle taga
högsta regeln och målet för sina handlingar i en
erfarenhet der blott det förgängliga förekom. Dessutom skulle
man ju handla för att först få erfarenhet? Huru kunde då
handlingen få sin regel af en erfarenhet som först genom
den blef möjlig? Så dömde det enfaldiga, naturliga
förnuftet. Det gick an för den så kallade upplysningen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
