- Project Runeberg -  Erik Gustaf Geijers samlade skrifter / Förra afdelningen. Femte bandet /
27

[MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Knut Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Svenska Akademiens prisfråga år 1810: Hvilka fördelar kunna vid menniskors moraliska uppfostran dragas af deras inbillningsgåfva m. m.?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27

hållanden, i underhandlingens oberäkneliga gång som i
slagtningens starkaste eld, på en gång finna hvad de böra
göra, och ej behöfva påminna sig reglor och uttänja dem
till användning? Regel och tillämpning stå på en gång för
deras lifliga tanke, som om de sett dem i en åskådning:
en enda blixtrande bild omfattar bägge. Man kan säga att
handlingen i dessa sällsynta själar födes fullgången och ej
är ett alster af en afsigt, som fordrar tid i utförandet.
Men nu — igenom hvilken förmåga äro dessa under
möjliga, om ej genom den egentligen skapande förmågan hos
menniskan, inbillningskraften, som i sin högsta bemärkelse
är snillet? Det synes som om de undransvärda menniskor,
som framför andra förtjena detta namn, omedelbarligen
rörde vid tingens väsende, då vi andra ej komma längre
än till ytan. Då vi ur det enskilda fallet söka göra oss
en regel, ett begrepp, och med eftertanke ur begreppet
leta oss fram till dess användning, så tyckes för dem tanke
och sak blott utgöra ett helt. De sluta ej till sanningen,
de se henne. Man kan der, hvarest genom naturens gunst
strålarne af all mensklig förmåga så träffa tillsammans liksom
i en brännpunkt, ej göra någon delning af förmögenbeter.
Men eljest beror i menniskans bildning allt på harmonien
dem emellan. Förstånd utan inbillningskraft är -platthet,
inbillningskraft utan förstånd är svärmeri*.

4 Så besynnerligt det låter, kunde man säga att förstånd utan
inbillningskraft är dumhet. Dumhet är brist på omdöme. Man kan
väl ge en dum menniska begrepp, men man kan ej ge henne
omdöme. Inbillningskraftens herravälde 8r åter förstörande
derigenom att den diktar t handling, och således inrättar lefnaden efter
blott imaginära förhållanden. I poesien diktar den äfven; men
dessa bilder, hvari den högre osynliga verlden uppenbaras,
förefalla som dikt blott i motsats med den vanliga, verkliga verlden,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:59:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-5/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free