Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Svenska Akademiens prisfråga år 1810: Hvilka fördelar kunna vid menniskors moraliska uppfostran dragas af deras inbillningsgåfva m. m.?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3t
nedring hos sina beherrskare. Men om begäret yttrar sig
i vanart och skada, huru skall tvånget undvikas? Del kan
ej undvikas; men huru det skall utöfvas, det lär oss
naturen sjelf, som sätter en gräns för allt begär i den
inskränkta förmågan att uppfylla det. Om barnets
begärelser vilja herrska öfver andra, låt det blott känna sin egen
vanmakt, derigenom att man behandlar dess anspråk med
likgiltighet! Om det missbrukar någonting, låt det få
umbära det! Det lyder då ej egenmäktiga befallningar, som
det ej begriper och likväl vet att gäcka, det lyder naturen,
det lyder den samma nödvändighet i hvars stränga skola
det under hela sin lefnad ändå skall tuktas och som
obevekligt sätter en gräns för begärelsernas omåttlighet i
menniskans inskränkta krafter att uppfylla dem. Då ingen
varelse är mer beroende än ett barn, så är också
ingenting lättare än att kufva dess okynne genom den på
ögonblicket inträdande erfarenheten af dess verkliga oförmåga.
Ingenting är för det barnsliga förståndet klarare än att
det, hvarmed man felat, dermed skall man också straffad
varda. Det kufvar härigenom verkligen sig sjelft och
brytes ej af egenmäktiga och barbariska straff, det
handlar ej blindt efter främmande reglor, det ledes redan
af egen erfarenhet. Att styra och rikta denna erfarenhet
så att den likväl aldrig upphör att vara barnets egen, det
är uppfostrarens stora och svåra konst. Lik den
gudomliga försyn, som tillbedd men osynlig vakar öfver
menniskors öden, lemnar dem sin frihet, men leder deras
gerningar till det sanna goda, som han allena känner; sådan
bör äfven en fars omsorg — en svag liknelse af den
gudomliga visheten — vara öfver sitt barn, för hvars
oskyldiga sinne ännu ingen annan skyddsgud finnes. Han bör
aldrig glömma att föräldramakten är förnuftets egen; han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
