Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Svenska Akademiens prisfråga år 1810: Hvilka fördelar kunna vid menniskors moraliska uppfostran dragas af deras inbillningsgåfva m. m.?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
mål. Till ledning för hennes handlingar återstår då blott
nyttan. Just en så mångtydig princip som behöfdes sedan
den enda sanna är öfvergifven. Ty nyttigt och onyttigt
kan allting vara, alltefter olika ändamål hvarför man vill
bruka det till medel. D.å det allmänna, högre ändamålet
ej mera kännes (ty hvad är samhället annat än ett ideal?
det är ej det land, af hvilket min jordlorfva är en del,
som är mig dyrbart, utan mitt lands lagar, seder och rätt),
då ideen om detta högre ändamål ej mera väckes, så
återstår, att tyda denna nyttans grundsats, för mig intet annat
än min enskilda känsla af hvad som är mig fördelaktigt,
det vill säga egennyttan. Att denna drift i menskliga
naturen finnes och är stark, vore öfverflödigt att medgifva.
Men att dygden är segern öfver den, eller också ej finnes,
det lärer heller ingen neka. Då nu denna lära uppsatte
den drift, som borde kufvas och lyda, till den laglikmätigt
befallande, men likväl ej ville vara utan dygder; så blir
egentliga kännemärket på dessa dygder, att de voro
dygder utan all uppoffring. Den första pligten var att sjelf
må.väl; den andra, att hjelpa till att andra också mådde
väl, så mycket omsorgen om egen välmåga förnuftigtvis
kunde tillåta. Att studera theorien om denna välmåga blef
nu snillets värdigaste föremål, och då det slog sig på
ekonomiska uppfinningar, hvarigenom den befordras, så
lyckönskade man sig att det ändtligen helt och hållet aflagt
sin svärmiska, sällsamma natur, och, efter att hafva förledt
store män till sådana svagheter, såsom att uppbygga och
nedrifva välden och systemer, nu ändtligen besinnat sig på
mensklighetens sanna bästa. Man ansåg för en frukt af
upplysningen, att dygderna nu mera aflagt sin råa, hårda
natur och med liten möda stodo i hvar mans förmåga. Ty
de blefvo alla af det mildare slaget, sammanfattade under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
