Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Svenska Akademiens prisfråga år 1810: Hvilka fördelar kunna vid menniskors moraliska uppfostran dragas af deras inbillningsgåfva m. m.?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
närvarande. En sådan menniskas eget handlande behöfver
ej heller någon Försyn; hon behöfver ej anropa den att
föra sin gerning till det enda goda; ty denna gerning kan
ju fullständigt vinna sitt mål. Denna gerning har således
förtjenst, som den dygdige inför sitt samvete aldrig kan
tillåta sig ega; den är utan Försynen ett styckverk utan
värde; ty den går ut på ett oändligt mål. Att försvarju
denna förtjenst i menskliga handlingar har framför allt varit
en älskad grundsats; och det har man kallat: att ej tillåta
menskliga värdet förnedras. Menniskan behöfver då ej
heller försoning; ty hon är egentligen utan synd, och
således ett väsende af naturen begåfvadt med de bästa
böjelser. Hon har i sjelfva verket blott två pligter: att vaka
för sitt sjelfbestånd, och att för dess skull äfven hafva
afseende på andras; och synder emot dessa pligter straffa
sig sjelfva. Dessa två pligter pryder hon med alla de
öfrigas namn, eller kanske, i bästa fallet, draga dessa sig
inom hederns område, hvilken dock slutligen är en dunst
som jagas för flägten af hvart ord. Den läran som
religionen predikar, att förakta det verldsliga, var följaktligen
helt obegriplig. Hennes mysterier talade ej mer till
hjertat; derföre sattes de så småningom å sido, och hon blef
ej annat än en mager moral, som tvärtom skulle lära huru
man med detta verldsliga på bästa sätt borde umgås. Både
hon och hennes lärare sattes i ekonomiens tjenst. Men
huru skall religionens förakt för det verldsliga förenas med
de förr yttrade grundsatser, enligt hvilka dygden ej är
annat än den kraftigaste, rikaste verksamhet? Detta
förblifver en evig sanning: sjelfva dygdens väsende är
handling och den allrafullaste, modigaste handling. Men om
hon handlar på det verldsliga, skulle hon derföre handla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
