Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om falsk och sann upplysning med afseende på religionen. En liten populär skrift ur det nittonde århundradet af en Lekman. 1811
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
vi ej yttra oss deröfver, som i fall frågan vore om en död
person, hvars efterverld vi skulle förestalla; ty funnes ej
detta tidehvarf med sin upplysning och sina fördomar ännu
lefvande i en hel allmänhet, midt ibland oss, så hade
säkert denna lilla skrift blifvit oskrifven; och i fall det skulle
anses som oförskämdt att den i sin ringhet tillvällat sig
domsrätt öfver århundraden, så må denna allmänhet gerna
tro att det egentligen är fråga om henne sjelf. Vi vilje
således ej fördölja, att det i synnerhet är det adertonde
seklets odling hvarmed vi skole sysselsätta oss. Det
tidehvarf, hvarom vi här tale, var, som det sjelft ofta lät
förstå, ibland annat märkligt för den egenhet, att i intet
annat gagneliga kunskaper varit så allmänt spridda, och i
intet annat likgiltigheten för religionen så allmän; det har
säkert lika ofta blifvit kalladt otrons sekel som
upplysningens. Man må ej invända mot den förra benämningen,
att klagan öfver otro är så gammal som verlden och
gemensam för alla tidehvarf. Förr stridde man mot falsk
tro, här klagade man att ingen tro fanns. Forntiden ifrade
mot villfarelser i religion, mot kättare; och denna klagan
öfver gudlöshet är den gamla. Men i middagsljuset af det
18:de seklets upplysning ansåg man ej en gång mödan
värdt att vara kättare; och att disputera om dogm, tro och
uppenbarelse var att aflägga bekännelse på att man ännu
var långt ifrån den äkta upplysningen, ej emedan dessa
ämnen voro för höga för ett vanligt förstånd, utan
emedan i sjelfva verket ingenting rimligt kunde sägas om dem.
Trodde man likväl i all enfaldighet; nåväl, en positiv
religion ansågs af nytta för staten. Toleransen hade slutligen
gått så långt att den tillintetgjort sig sjelf. Ty det fanns
ej mer någonting att tolerera, om ej just sjelfva denna
religion. — Hade då upplysningen orätt? eller religionen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
