- Project Runeberg -  Erik Gustaf Geijers samlade skrifter / Förra afdelningen. Femte bandet /
79

[MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Knut Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om falsk och sann upplysning med afseende på religionen. En liten populär skrift ur det nittonde århundradet af en Lekman. 1811

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

79

skapen uppställer regeln i sin rena, högsta allmänhet. De
förra hänga fast vid tid, omständigheter och förhållanden,
och förgå med dem. Vetenskapen gäller för all tid och
känner ej andra förhållanden än sanningens. Men — kunde
man invända — låt vara att sunda förnuftet vanligen ej
uttrycker sig i allmänt giltiga, utan i tillfälliga reglor; det
är likväl nödvändigt, sakens natur säger det, sjelfva detta
namn, äfvensom det lika lydande sens commun, ger
tillkänna: att detta sunda förnuft likväl hvilar på någonting
som är hos alla menniskor gemensamt. Detta
gemensamma, som i hvar menniskas förstånd finnes, borde man
uppsöka och derpå grunda vetenskapen, t. ex. filosofien,
så vore man säker att hon sjelf och alla de öfriga
vetenskaper, som blott äro tillämpningar af henne, en gång
blefve både allmänt begripliga och användbara, och således
utan tvifvel kunde vinna ändamålet att göra upplysning
allmän i alla stånd. — Detta tyckes äfven hafva varit den
slutsats som man verkligen gjorde. — Jag nekar ej den
ßatsen hvarifrån man här utgick; men jag nekar den följd
som man ville draga deraf. — Härmed förhåller sig så:
att för det sunda förnuftet inom dess erfarenhet väl allting
är ljus och sammanhang och reda; men det gemensamma,
som gör all denna erfarenhet möjlig och sjelft aldrig
kan förekomma i erfarenheten, det yttersta, hvarpå
slutligen alla dess kunskaper hvila, är sjelft ej kunskap, utan
tro. För att ge ett exempel, så beror möjligheten af all
erfarenhet på naturens egen konseqvens och visa
inrättning; jag kan ej erfara någonting förnuftigt i en verld som
ej vore inrättad efter förnuftiga afsigter; men denna
supposition om ett beständigt sammanhang i naturen, eller
om dess upphofsmans vishet, hemtar jag så litet ur någon
erfarenhet, att jag måste tro derpå innan jag kan få någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:59:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-5/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free