Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om falsk och sann upplysning med afseende på religionen. En liten populär skrift ur det nittonde århundradet af en Lekman. 1811
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
märkt, att sådana äro alla det blotta sunda förnuftets
kunskaper. De äro i all bemärkelse dess egna, de äro födda
af dess egen erfarenhet, och de lefva deri. Dess reglor
äro sanna, ej i allmänhet, men för deras tid och tillfälle,
och i detta afseende förträffliga. De äro genom ingen
theori bibringade (som också vore omöjligt, ty theorien
kan ej upptaga det rent af tillfälliga), de äro genom egen
eftertanke uppfunna, med ett ord: denna upplysning är
rent af praktisk, och det theoretiska (om det så kan kallas)
deri är födt af praktiken sjelf. Den innehåller hvarje
menniskas enskilda erfarenhet, och för att vinna den måste
man ej läsa, utan lefva. — Den falska upplysningen i detta
afseende är den som tror sig genom något slags
vetenskap på förhand kunna ge denna erfarenhet, som försöker
det orimliga att sätta det rent af praktiska i theori. Det
förutnämnda slags upplysningen är för alla menniskor
tillgänglig. Hvar och en förvärfvar den i mer och mindre
grad, och den lärdaste kan ej förvärfva den på annat sätt
än den olärdaste. — Det andra slaget af sann upplysning
är den rent af vetenskapliga. I det rena sunda förnuftet
är väl tanken liflig och verksam, men den hvilar i högre
ämnen och ytterst på tro. Den är således ej sjelfständig.
Denna sjelfständighet ger vetenskapen; ty tanken får
derigenom insigt i sitt eget väsende och handlar med fullt
medvetande af sin frihet. — Vi hafve sett, att om det
blotta sunda förnuftet, utan vetenskaplig insigt, gör dessa
högre ämnen till föremål för sin kunskap, det ofelbart
invecklar sig i motsägelser som det ej kan upplösa, är
nödvändigt utsatt för den olägenheten att ensidigt antaga eller
förkasta och derigenom förlora sin egen sundhet. För den
högre upplysningen finns ej denna olägenhet; ty
vetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
