Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om falsk och sann upplysning med afseende på religionen. En liten populär skrift ur det nittonde århundradet af en Lekman. 1811
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
till sitt väsende sann, verkade då blott som en feberkraft
på deras känsla och inbillning och brast ut i visioner och
känsleri. Sådant var fallet med Svedenborg;
Zinzen-dorf var ej fri derför; och naturligtvis borde det gälla
ännu mer om de svagare, som i dem vördade sina mästare.
Den nya devotionen i Frankrike, som man kan lära känna
i Chateaubriands skrifter, är af samma karakter, men
har alls ingen egen kraft och utmärker sig snarare genom
en förunderlig melankolisk vanmäktighet.
Vi begynte med att bestämma den nödvändiga
motsatsen emellan begreppen: tro och insigt, sens commun
och vetenskap, religion och filosofi, som i sjelfva sunda
förnuftet finnes. Deraf drogo vi den slutsats, att om
genom någon revolution i tankens verld en sådan odling
uppstode att det allmänna begreppet ville borttaga denna
motsats, följden af ett sådant gränsornas nedbrytande skulle
blifva att sedermera egentligen hvarken tro eller
vetenskap, hvarken filosofi eller religion skulle finnas. Vi
anmärkte tillika, att den enda principen för en sådan odling
kunde blott vara ett sens commun som ville upphäfva sig
sjelft till filosofi. Vi hafve nu ur denna sin princip
utvecklat den odling som deraf nödvändigt skulle blifva en
följd, och detta i synnerhet med afseende på religionen.
Vi ege medvetande af att härvid hafva gått ärligt till väga,
och att i vår karakters-målning mindre hafva haft afseende
på historiska likheter än på föreställningens konseqvens ur
sin princip. Finner man färgorna för starka, så må man
komma ihåg att de egentligen måla det förvända och
orimliga idealet af ett sådant tidehvarf. Men att detta i sin
verklighet ändå alltid är en bild af urbilden, det kan ej
hjelpas, och det hafve vi alldeles-ej dolt. Vi yttrade slut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
