- Project Runeberg -  Erik Gustaf Geijers samlade skrifter / Förra afdelningen. Femte bandet /
122

[MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Knut Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg 1842

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122

skulle reduceras kunde derföre egentligen blott förläggas
på ett oändligt afstånd, vid det alltid eftersträfvade men
aldrig uppnådda målet af en oändlig process, som alltmer
skulle till högsta möjliga öfverensstämmelse eller till minsta
möjliga ©öfverensstämmelse bringa detta jag och detta
icke-jag. Den menskliga perfektibiliteten, yttrande sig i andens
alltmer utvidgade herravälde öfver naturen, blef nu
idealismens, liksom den förut hade blifvit materialismens, utväg
och räddning. Ty äfven derutinnan äro de hvarandra lika.
Och den som har någon bekantskap med de ädlare af
materialismens apostlar, t. ex. med Condorcet — en man
som, man kan säga, med dödens enthusiasm, ännu under
Franska revolutionens upplyftade bödels-yxor, hvilka han
endast genom en frivillig död undgick, skref sin Tableau
historique des progrès de l’esprit humain, och deri uttalade
materialismens, i grunden äfven idealistiska, tro — kan ej
undgå att hos honom erkänna samma moraliska heroism
som hos en Fichte. Endast var läran om
perfektibiliteten i visst afseende konseqventare hos honom än hos
Fichte. Med antagandet af en i oändlighet växande kraft
kan allt uträttas, äfven om man börjar från ett minimum.
Materialismen hade utgått från detta minimum af
sjelfverksamhet hos subjektet. Idealismen, som begynte med sitt
jags oändliga sjelfverksamhet, kunde dock blott utföra sin
sak genom att småningom alltmera reducera motståndet till
detta minimum, hvilket, enligt denna filosofis princip,
egentligen skulle ha förståtts af sig sjelft från början, så
att för vinnandet af ett sådant resultat ingen oändlig
process borde ha varit nödig.

Om filosofien sålunda förföljt tvänne hvarandra
ömsesidigt förutsättande korrelater, med den erfarenheten
att de oupphörligt öfvergingo i hvarandra; hvad åter-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:59:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-5/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free