Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg 1842
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Schellings skrifter funnit dem tydligen uttalade. Filosofien
kunde i sitt hela, enligt Schelling, framställas i tvänne
hvarandra motsatta riktningar, såsom natur-filosofi och
idealfilosofi. Man ser att dualismen är den af natur och ande;
hvilkas i sig sjelf förborgade identitet genom denna dualism
uppenbarar sig. Sådant kunde endast ske genom
upptagandet af de motsatta inom hvarandra och med
detsamma inom enheten, som derföre i sig sjelf var lika reell
som ideell. Men kunde väl detsamma sägas om hvartdera
af de motsatta? Och likväl är ingen verklig indentitet
emellan sådana möjlig, utan att de hvart för sig äro af
lika dignitet. Omöjligt kunde detta vara fallet så länge
idealitet och realitet, endast under formen af andens och
naturens både enhet och motsats, var bägges enda
åtskil-nad. Likväl skulle bägge representera enheten. Så som
bägge blifvit fattade, kunde detta åter ej försiggå
annorlunda än att åtskilnaden i sjelfva verket försvann, eller
blef ett blott mer och mindre af idealitet och realitet hos
de motsatta filosofiska polerna. Det var detta mer och
mindre — denna blott qvantitativa differens — af det
ideella och reella i det absolutas manifestation, som
tydligen var den första Schellingska filosofiens svaga sida. Här
var ett blott ytligt uppfattande af sjelfva det djupaste i
filosofiens problem, hvarigenom också denna filosofi i sin
första gestalt blef lekboll för en med ytliga motsatser
spelande imagination, emot dess uppfinnares afsigt och i
strid med den syftning till en grundlig och sjelfständig
dualism [vi åtnöjas med ingenting mindre) som i sjelfva
ansatsen af hans filosofi antydde, att den rätta identiteten
ej heller utan en sådan dualism är möjlig.
Också visar filosofiens nästa gestalt — den Hegelska
— det våldsammaste bemödande att ur den omnämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
