Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg 1842
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
tankens monism, hvartill den höjt sig, utbryta en verklig
dualism; ehuru den aldrig kommer längre än till formen
af en sådan, hvilken redan ligger i tanken sjelf. Den
logiska epoken af all-enhets-läran pockar på dualismen,
liksom den imaginativa hade pockat på identiteten; ty denna
sistnämnda har den Hegelska logiken redan bemäktigat sig
i sin högsta abstraktion. Att ur denna enhet frambringa
en verkligare, sjelfständigare motsats än den formella, som
ligger i sjelfva tankens subjekt-objektivitet, det blef
svårigheten. Också löstes denna svårighet endast genom ett
maktspråk, ungefär af den lydelse, att emedan tanken är
allt, den också är allt annat än sig sjelf. I den
Schel-lingska filosofien var både dualismen och identiteten den af
natur och ande; likväl voro tydligen båda ej af lika
dignitet, naturen blott andens eget underlag och grund,
hvarutur den uppstiger för att klarna för sig sjelf och fatta
sig sjelf. Grunden kunde ej vara någonting för anden sjelf
främmande. Förekom den likväl såsom sådan, så var den
främmande för sig sjelf blifven, en bortvänd, liksom blott
på ryggen sedd intelligens, som, omvänd och sedd i
ansigtet, igenkännes för hvad den är. Denna vändning,
hvarigenom det af tanken oupphörligt förutsatta oupphörligt
framsattes såsom det af tanken sjelf producerade, är det
dialektiska konststycke, ur hvars cirkel den Hegelska
filosofien konstruerar den absoluta idealismens universum.
Så lättfärdigt i uttrycket detta omdöme må synas om
en filosofi som derutinnan uttalat det i filosofien
djupsinnigaste och högsta, att tanken är öfver både varandet och
förintandet, är sjelf sin egen negation och följaktligen sitt
eget vardande (hvilket är frihetens, men ännu abstrakta,
begrepp); så träffar vår framställning likväl derutinnan
hufvudsaken, att denna filosofis ideella dualism ej är nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
