- Project Runeberg -  Erik Gustaf Geijers samlade skrifter / Förra afdelningen. Femte bandet /
137

[MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Knut Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg 1842

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

137

förhållande af ömsesidighet, både i negativ och positiv
mening: »gör icke mot andra hvad du icke vill hafva gjordt
mot dig»; — »gör allt mot andra hvad du vill hafva gjordt
mot dig sjelf»; — således ett ömsesidighets-förhållande i
all bemärkelse. Det goda får härigenom en tredje och
högre betydelse. Det är hvarken det blott angenäma eller
det blott nyttiga: det är det rätta; liksom dess motsats,
det orätta, är det onda.

Det är frihetens uppgång i själen som vi härmed
beskrifvit; ty friheten är förmågan af godt och ondt. Yi
äro vid den tredje perioden i personlighetens utveckling,
som är dess på barndom och ungdom följande mognad;
hvarmed den först kommer till fullt begrepp af sig sjelf.
Ty frihets-begreppet och personlighets-begreppet är alldeles
detsamma. Här inträder i sjelfva verket intelligensen
redan inom sin egen verld och i ethern af rent andeliga
förhållanden. — Den enklaste analys af det moraliska
omdömet, d. v. s. af samvetet, visar ock detta.

Jag finner mig sjelf först såsom ett sinligt väsende,
sedan såsom ett dubbelväsende af både andelig och sinlig
natur, och derföre äfven mitt andeliga väsende bestämdt,
genom vilkor som af mig äro oberoende — såsom anlag,
böjelser, uppfostran, lefnadsöden o. s. v.; och jag skulle
i följd deraf ej rå för min egentliga beskaffenhet, och
denna således ej heller kunna mig tillräknas. Likväl
uppgår redan med det moraliska medvetandets första ljusning
vissheten derom att jag kan allt hvad jag bör, och. till
denna visshet hör äfven tillräkneligheten af allt
underlåtande, om jag i uppfyllandet af min pligt icke gör allt
hvad jag kan; hvaraf följer att hela denna yttre
nödvändighet ej är någon nödvändighet, eller, hvilket är
detsamma, blott en relativ nödvändighet som ingalunda är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:59:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-5/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free