Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om historien och dess förhållande till religionen. 1811
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
153
dess egen ej undantagen, hvilar hos sunda förnuftet på en
outplånlig tro; all dess kunskap, allt dess resonnement
stöder sig ytterst på en sådan. Vill det åter göra sig
sjelft till vetenskap, utan att höja sig till vetenskapens
region, och inom sig sjelft finna något annat slags osviklig
visshet, så har det blott två val, med intetdera af hvilka
det blir belåtet. Då det ej vet af den ursprungliga
enheten, der ingen skilnad mellan objekt och föreställning
eger rum, så kan det blott söka sin vetenskapliga visshet
ettdera i föreställningen och dess natur, eller omedelbart
i sjelfva objekterna. Det förra försöket ger blott den
logiska vissheten eller insigt i föreställnings-förmågans formella
beskaffenhet; men denna visshet är helt och hållet
ofruktbar och tom. Den satsen t. ex. att hvar verkan måste
ega sin orsak, ger mig ingen kunskap; kunskap
uppkommer först genom dess riktiga användning, hvarföre regeln
åter ej kan ligga i satsen. Denna kunskap blir således
utan innehåll. Om, afskräckt häraf, det allmänna förståndet
vill söka grunda sig, såsom vetenskap, på sjelfva
kunskapens innehåll eller på de sinliga objekterna, så har det
väl på denna sida den sinliga vissheten; men denna är
likaså litet någon sann och omedelbar visshet. Den
logiska vissheten har åtminstone en formell nödvändighet,
men den sinliga vissheten, betraktad för sig sjelf, har i
sig alldeles ingen nödvändighet, utan är rent af tillfällig.
Att t. ex. objekter i allmänhet måste finnas, om
föreställningar skola finnas, är en logisk sats som har sin
nödvändighet. Men att just detta objekt, som nu faller under
mitt öga eller något af mina sinnen, skall finnas, den
satsen har alldeles ingen nödvändighet. Objektet kunde
likaså väl icke finnas, och min föreställning kunde vara en
inbillning. Derföre tror man i sjelfva verket ej på sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
