Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om historien och dess förhållande till religionen. 1811
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
mänt. För att straxt säga ut det: denna klass af
menniskor är snillen. Hvad de egentligaste snillen beträffar,
dem, hvilka man allmänt medger blott finnas genom
naturens lyckligaste, sällsyntaste gunst, nämligen hjeltar och
skalder, torde man ej så lätt inse huru samhället behöfver
räkna på dem för sitt bestånd; hvilket kommer deraf att
deras verkningar ligga i en högre krets än det enskilda
samhällets. I det anser man gemenligen skalden för ett
onyttigt och hjelten för ett alltför dyrbart öfverflöd; och
har ej deri så orätt. Den äkta skalden kan ej annat än
sjunga, och låter svårligen använda sig till någon nytta.
Är åter hjelten af rätta slaget, så tillhör han ej sitt land,
utan verldshistorien; och för den oemotståndliga drift,
hvarmed Försynen kallade honom att utföra ett verk i dess
plan, kan ofta hans folk med eller efter honom falla ett
offer. Ofta lemnar han efter sig en verld i ruiner, sedan
han der utsått frön till en skapelse som först efterverlden
skådar, och vandrar så glad med skalden (ty de veta rätt
väl hvari deras slägtskap ligger) in i ärans tempel. —
Likväl måtte man medgifva, att på samma sätt som den
enskilde hvilken ej känner sitt förhållande till samhället
och ej eger några begrepp utöfver egennyttans krets, som
således hvarken kan älska eller uppoffra sig for ett
fädernesland, är egentligen den enda absolut råa och ovärdiga
menniskan; på samma sätt är ett samhälle som ej känner
sitt förhållande till ett högre helt och i hvars sköte ej de
ideer, som ensamma sammanbinda alla enskilda ändamål
med mensklighetens eget och högsta, fostras och bildas,
det egentligen råa samhället. Det eger ej någon inre
sjelf-ständighets-princip (ty sjelfständighet finns blott för allt
enskildt i sammanhang med det hela), utan är nödvändigt
ett ondt i menskliga odlingens gång. Hvarföre äfven en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
